Glas

Tidigare har jag inte brytt mig så mycket om vilka vinglas jag använde. Visst lite koll och intresse har jag väl haft men inget jätteseriöst. Nu har det börjat ändras, mest på grund av att jag har ett hittat ett glas, eller snarare en serie glas som jag tycker om.
Det är Orrefors Differenceserie, jag gillar utseendet, kvaliten och viktigast av allt de är trevliga att dricka ur. Nu finns det ju hur många olika glas som helst i den serien men jag tänkte i alla fall till en början nöja mig med 3 glas. Ett för vitt vin, ett för rött och Champagneglaset.
Det var just med det sistnämnda glaset jag började, för Champagneglas har jag aldrig tidigare haft något jag verkligen gillade. Flute glasen kan väl se okej ut men ofta tycker jag att de är alldeles för klumpiga och även om det är okej att dricka ur dom förlorar man så mycket aromer. Men det är inget problem med det här glaset, nästan lite kupat i botten och sedan avsmalnade längre upp. Det var på en Chamapgneprovning med Richard Juhlin jag insåg hur mycket glasen verkligen betyder, då drack vi ur hans designade glas men dom påminner mycket om varandra.

Så vad finns det för nackdelar då, som jag ser det bara en, priset. Jag har inget emot att betala för kvalitet och jag förstår att en del saker måste kosta pengar för att bli bra. Men, man kan köpa mycket gott vin för en uppsättning Differenceglas. Dom kostar ungefär 300 kr st, så det blir en del pengar. Visst det finns en del trevliga alternativ, men jag lägger hellre 300 kr på ett glas jag verkligen gillar än 150 kr på ett glas som bara är okej.
Nu har jag ändå köpt på mig litegrann genom att profitera på andras olycka, eller riktigt så illa är det inte. Men jag har köpt mina glas på utförsäljningar där butiken har gått i konkurs. Men nu när jag är hemma i Småland några dagar(därav den knappa uppdateringen) tar jag nog en tur till Strömbergshyttan där glasen tillverkas.

Thai Chicken

Dags för lite fredagsmys. Vi kan väl kalla den för Thaikyckling, när jag lagar kyckling köper jag gärna urbenade lår. Mycket mer smak än i file och om man vill göra en gryta (och det ville jag) blir dom rikigt möra och lite trådiga efter en stunds kokning.

Så jag skar ner låren i mindre bitar, brynte på i en panna, kryddade med salt och peppar. Upp ur pannan på en tallrik, sedan stekte jag på morot, gul paprika och gul lök tills det började mjukna. Tillsatte finhackad chili, vitlök, ingefära och 2 krossade men hela citrongräs, vände runt detta, ner med kycklingen och burk kokosmjölk. Nu får det stå och småkoka en 30 min till kycklingen har blivit mör sen är det klart.

Vill man trots allt använda filé är tipset att du strimlar ned den och sedan slår på en skvätt lättöl. Arbeta in det i kycklingen och stek sedan som ovan. Detta förhindrar att kycklingen blir torr och ger den en konsistens som påminner om den man får på kinakrogar.

Hade jag fel?

Okej, jag får ta tillbaka lite av vad jag sade om Februaris nyheter på bolaget. Jag var minst sagt skeptisk i början, men Graillot och Ridge har båda viner som ser spännande ut.
Typiskt, precis när jag hade hittat några Bordeauxer i Köpenhamn som såg spännande ut.
Det här får jag fundera lite till på.

Munskänk

Jag har bestämt mig, nu ska det skrivas på och skickas in. Det är dags för mig att gå med i Munskänkarna. Jag har stått emot länge, me nu kan jag inte värja mig längre.
Så varför nu? Bra fråga, det har varit på gång länge men det finns det väl ett stort skäl. Jag har nu under vintern märkt hur lite vin jag har provat det senaste året. Från säg Maj-September förra året var det nästan helt dött på vinfronten. Visst drack jag en och annan flaska, men det var inget aktivt provande.
Så nu när jag har börjat prova viner igen märker jag hur mycket jag tappat. För det tar ett tag( i alla fall för mig) att öva upp både näsa och hjärna att kunna "ta in" ett vin. Usch det lät pretensiöst, men jag har tappat lite förmåga att bedömma viner så det behöver fräschas upp.
Dessutom får man ju som Munskänk chansen att prova Systemets nyheter, det ser jag verkligen framemot. Så vi får väl se vad det blir av detta.

Gammal Skumpa

Gammal i en positiv bemärkelse, för det finns inte mycket som är lika gott som en mogen gammal champagne.
Nu gillar jag alla (nästan) typer av champagen, det finns saker att gilla i alla stadier. Den unga champagnens höga syra och citrusfriskhet, i "medelålders" fasen när den börjar få mognadstoner av svamp, choklad och lite sötma och slutligen den helt mogna champagnen. Djupt bärnstens/orangefärgad, knäckig med utvecklade aromer men med syran i behåll.

Nu har jag inte så stor erfarenhet av gammal champagne men jag kan helt säkert säga när den i min smak gått över gränsen. Lite svårt att förklara kanske, men för mig är det viktigt att det här knäckiga och söta inte tar överhanden.

Dom 60-tals skumpor jag hittils provat har alla varit perfekta exempel på mogen, gammal champagne i min smak. Vilka är det då: Veuve Clicquot -62 och -64 samt Moët -66.

62:an tar ändå priset. Till att börja med, färgen. Djupt orange nästan rosa, faktum är att en spontan gissning hade varit just en rosé.
En fin ström av bubblor i glaset och en frisk nästan koladoft med brynt smör(japp det är positivt). Dofterna gick igen i smaken, där fanns också den perfekta balansen mellan mognad och friskhet. Fortfarande med fin syra och fina bubblor.
En perfekt flaska och därför har jag inte vågat köpa den igen, jag skulle nog inte klara besvikelsen....

Alsace

Såg precis att en av nyheterna i februari är en Pinot Gris Grand Cru från Gustave Lorentz som i mitt tycke gör bra och prisvärda viner. Just den här årgången har jag inte provat, den jag drack var en 01:a, tydlig restsötma, mineral, houng läser jag från mina knappa anteckingar. Men gott var det, särskilt till foie gras.

Resurs

Här kommer ännu en sida med provningsanteckningar. Jag har bara tittat på den som hastigast, men det verkar finnas mycket att läsa.

Wineanorak

Vin+Mat

Jag såg precis på Gastros hemsida att det är en middag där med viner från Josmeyer. Datumet är 18:e mars, priset knappt 800, vi får väl se om det finns plats kvar.

Uppdatering: Det verkar finnas platser kvar.

Snö och Whisky

Så då kom det lite kyla till slut och efter en promenad ute i snön kändes det som rätt läge att öppna en julklapp. Min syster hade köpt med sig en Laphroaig 10y på väg från NY.
Jag har en tidigare erfarenhet av L det var för ett par år sedan och om jag minns rätt var den lagrad lite längre.
Naturligtvis dominerade dom rökiga aromerna, men det fanns också lite söt torkad frukt och vanilj i doften. Smaken följde ungefär samma mönster och det märktes tydligt att det var en ung whisky. Det rökiga tog överhanden lite för mycket och den kändes inte helt färdig och så var den för spritig.

Mitt whiskyintresse var större för några år sedan och då gillade jag verkligen den här typen av rökig whisky. Jag antar att mina smaklökar har ändrats något för just det rökiga upplever jag som störande nu.

När vi ändå är inne på ämnet whisky vill jag ge en stor applåd till grabbarna på Mackmyra. Det är inte dåligt att lyckas "hypa" och sälja en ofärdig och mer eller mindre dålig whisky, dessutom till det priset.
Nu vet jag tyvärr inte vilken variant jag smakade, men det likande inte maltwhisyky, snarare en ung och spritig bourbon med lite godistoner. Nä, ge den 10 år på fat sen kan det bli intressant, men jag har en känsla av att många felaktigt köpt en flaska i tron att den kommer bli bättre bara man sparar den. Så är det ju tyvärr inte, har den lämnat fatet är det kört.

Pingusprovningen väntar jag fortfarande på besked om, men det blir nog inget av den.

Köptips

Om man funderar på att köpa Bordeaux 2004/2005 kommer 2 länkar där man sammanställt betyg och prisinfo. Jag vet inte om det är samma info på bägge sidorna än, har bara kollat som hastigast.

http://bertrand.leguern.club.fr/blg/primeur/index-en.html
och
http://www.bordoverview.com/bordeaux2004.html

Funderingar

Det var visst ett tag sedan jag skrev något här, jag får väl skylla på jobbet helt enkelt. Inspirationen verkar försvinna efter en 12 timmars arbetsdag.
Nåväl jag sitter här och försöker komma på ett bra sätt att spendera 1000 kr. Tanken från början var att pengarna skulle användas till en Bordeauxprovning, men nu blev den inställd. Så det jag försöker komma fram till är vad jag ska göra med pengarn, för det finns ett behov att spendera.

Det tråkigaste, men kanske smartaste vore väl att spara pengarna och se om det inte kommer ett nytt datum för provningen, då vet jag ju att jag kommer ha råd med den.
Just provningstemat är mest intressant, helt enkelt för att det har blivit väldigt lite provat den senaste tiden.

Då finns ju ett par alternativ, Esprit du vin och Philipsonwine arrangerar båda provningar i Februari. Jag är redan på en Winemakersdinner som PW håller i, men en till kan väl knappast skada. Esprit håller i februari en Pingusprovning, jag vet inte något om den, men det låter spännande, tyvärr kommer väl mina 1000 kr inte räcka så långt där. Jag får nog ta och ringa dom i morgon.

Eller så köper jag helt enkelt lite gott vin på systemet, vet inte vad men en Hermitage vore trevligt. Eller väntar jag på nästa leverans Bollinger RD 1996 som skulle komma in rätt snart.

SB på nätet

När jag var inne på SB i Hansagallerian i går såg jag återigen att det fanns nyheter i butiken som inte står med på hemsidan. Det tycker man ju inte är så roligt när man inte bor i Malmö.
Då förlitar ju man sig på att hemsidan ska ge så korrekt information som möjligt. Så man inte missar något roligt. I går såg jag bla vit Hermitage från Chave och Talbot 1989. Viner som inte syns på hemsidan. Sedan i december finns det fortfarande kvar Dom Ruinart och Dom Perignon Oenotheque. Men detta är ju vad jag har sett, vad har jag missat?

Mer Provning

Så om jag ska sammanfatta intrycken, det var en helt öppen provning vilket i säg kan vara kul. Men när man provar viner som är så här stora namn och som man läst mycket om, är det svårt att hålla sin bedömning neutral.
Det blir svårare att veta om man tycker om vinet för att det är bra i sig eller för att det är just Salon man dricker. Nej en blind provning hade passat mig bättre, men detta är ändå bara ett mindre klagomål. Mer då?
Kvaliten var mycket hög rakt igenom, det var inte lätt att plocka ut en vinnare.
Men jag gillar ju att göra listor, så kvällens provning ser ut så här:
1) Cristal
2) Salon
3) Bollinger
4) Krug
5) Veuve Clicquot
Detta gäller alltså vinerna som de smakade idag, inte baserat på vad lagring kan innebära. Dessutom blev Krugen lite för varm innan den provades, så det är kanske inte helt rättvist. Men vem har sagt att livet är rättvist?

LyxChampagne

Då var det dags att sammanfatta intrycken från Champagneprovningen. Det var mycket bättre viner än vad jag hade vågat hoppats på. Sett i relation till kostnaden alltså, tydligen hade dom också tänkt fel och tagit för lite betalt. Så cred till SB som tog den smällen. Jag blev lätt chockad när det första vinet presenterades:

Salon 1996
Blanc de Blanc från Le Mesnil
Lime/Gyllengul färg.
Ung medelstor doft, outvecklad, mycket frisk med toner av gröna äpplen, mineral och grape.
Smakmässigt är den givetvis ung och mycket frisk. Fyllig och outvecklad, hög syra med mineral. Eftersmaken är torr och mycket lång.
För att sammanfatta kan man väl säga: barnarov. Den är så ung och knuten att den inte visar upp allt den kan. För det finns mycket att ta av, frågan är bara hur lång tid det kommer ta innan det visar sig? 10,15,25 år?

Cristal 1999
55% Pinot Noir, 45% Chardonnay
Lite lätt kopparfärgad
Medelstor doft av gula äpplen och en del oxidativa toner. Lite som sherry, efter en stund i glaset kommer en underbar doft av torr kakao.
Medelfyllig smak, återigen mogna äpplen, brödig och frisk med lite smak av syrliga hallon. Bra längd och balans men framförallt krämig med bra längd.
Underbar att dricka nu men det kommer väl inte göra ont att spara några år, om man nu kan hålla sig borta.

Bollinger R.D 1996
70% Pinot Noir
30% Chardonay
Guldgul färg
Stor doft, bröd, lite svamp och gula plommon. Utvecklad med fin doft av vanilj och senare mörk choklad.
Fyllig och brödig smak, frisk med vissa mognadstoner. Precis som en R.D ska vara. Lång eftersmak av mogna äpplen med lite syra och russin.
Den här behöver nog några år till på flaska. Tyvärr vet jag inte när den degorgerades. Men det känns som om den behöver ligga ett par år till för att komma till rätta så att säga.

Krug Grande Cuvée
50% Pinot Noir, 15% Pinot Meunier, 35% Chardonnay
Gyllene färg
Medelstor doft, utvecklad men tydlig doft av mineral som övergår till nästan rökig skiffer.
Fyllig och utvecklad, frisk smak med lite fat. Balanserad och komplex. Mycket god med massor att upptäcka, fin balans. Lite för varm, tyckte bättre om den i NY i höstas.

Veuve Clicquot Rosé Rare Vintage 1985
Nästan bronsfärgad.
Läder, rödbeta och tryffel i en medelstor doft. Nästan lite animalisk och oljig.
Medelfyllig frisk smak, litegrann blodapelsin och moussen är nästan helt borta. Den här var mycket bättre när jag provade den för 2 år sedan. Inte fullt lika utvecklad utan med mer frukt. Drick nu!

Äntligen

Då var det dags snart att bege sig in till Malmö för prova lite god skumpa på Systembolaget i Hansagallerian. Det är första gången jag är med på deras provningar så det ska bli spännande att se hur det är. Återkommer med rapport i kväll.

Rioja

Då var det dags för en ny provningsanteckning och den här gången blev det en Rioja. Ett distrikt som i det närmaste är okänt för mig. Ja det gäller väl i princip hela Spanien faktiskt, men bättre sent en aldrig.
Det blev en flaska Club Privado Riserva 2001, det var först när jag om hem jag upptäckte att det var en etikett hos Baron de Ley.

En mörkt röd färg, inte så djup dock, redan när de första dropparna hamnade i glaset spred sig en mycket trevlig doft i köket. Vanilj förstås men också körsbär och mörk choklad. En njutbar doft som visade att det var ett rätt så utvecklad vin. I smaken var det också mycket körsbär och vanilj, tanin och lite syra. Mycket smak och kraft.

Så jag hällde upp ett glas till och pysslade med annat i en 2 timmar. När jag kom tillbaka hade det hänt mycket. Både positivt och negativt, om vi börjar med det positiva så var doften ännu bättre. Inte lika mycket frukt utan mer läder och lite tobak, kanske lite örter också. Tyvärr får jag väl säga att smaken inte längre hängde med. Den hade kanske inte försämrats, frukten hade tonats ned även här, men smaken hade inte utvecklats lika bra. Så det var väl lite höga förväntningar som ledde till att jag blev lite besviken på just smaken.

Hur som helst var det en trevlig bekantskap till ett bra pris och det här kommer jag att köpa igen.

Vindag

I Februari finns chansen att prova viner från Australien, den 5:e i Stockholm och den 7:e i Köpenhamn. Arrangör är WineAustralia och priset är 200kr för allmänheten. Här hittar du mer info.

Tack Vinklubben

På Vinkubbens hemsida kan man redan nu se vilka viner som kommer släppas på SB i Mars. Här är en länk

Recept

Vit choklad är ingen stor favorit hos mig. Det smakar bara sött och kladdigt, att köpa en bit som godis skulle aldrig falla mig in. Men det kan bli gott i dessert, OM man tillsätter något med lite syra i för att lätta upp sötman. Passionsfrukt och havtorn är två bra val och här kommer recept med dom smaksättningarna:

Sorbet med Vitchoklad och Passionsfrukt
Koka en sockerlag med 60% vatten och 40% socker, du behöver 1 liter färdig lag. Skrapa ur innehållet från 4-5 passionsfrukter i lagen. Lagen ska vara rätt så syrlig. Koka upp lagen, hacka under tiden 350g vit choklad, slå lagen över chokladen och låt den stå kallt över natten. Nästa dag kör du den i glassmaskin för bästa resultat, det går att frysa den i form men se då till att röra runt i smeten ofta.

Vitchokladcreme med Havtorn
Finhacka 100g vit choklad, blötlägg 1 gelatinblad i kallt vatten, låt ligga i 5 min. Koka upp 3dl vispgrädde med lite vaniljstång, lägg i gelatinet och slå över chokladen. Kyl över natten, det ska bli riktigt kallt. Nästa dag blandar du ned puré eller sylt på havtorn, vispa sedan cremen till en tjock konsistens. Det är viktigt att cremen är helt kall när du gör det annars är risken stor att det spricker när den vispas.

Nyheter

Då var det återigen dags för nyheter från Systemet, redan nu på måndag den 15:e släpps ett fåtal viner, mest röda men också en vit Hermitage och Yquem 2001(för 6500:-). På rödvinsidan är det Bourgogne som dominerar, men det som lockar mig mest är Beychevelle 2002 för 275:-. Ingen superårgång förvisso, men då slipper jag iaf vänta 20 år på att det ska bli moget, jag har tyvärr inte provat vinet själv men det verkar ha fått goda omdömen.

Februaris nyheter finns också på deras hemsida som en pdf, själv är jag långt i från imponerad av utbudet och kommer lägga mina pengar på en vinrunda i Köpenhamn istället.

Förbannelsen med goda viner

Genom jobbet får jag ibland förmånen att prova en del mkt goda och ibland dyra viner. Det är naturligtvis jättekul och en bra bonus om man som jag är har ett stort vinintresse. I höstas kunde jag bla prova Chave Hermitage 1995, ett vin som efter luftning blev fantastiskt bra. Då blir man ju genast sugen på att köpa sig på litegrann, det suget försvinner rätt så snabbt när man ser att priserna ligger på mellan 1000-1500 kr i Europa. Då blir man ledsen i ögat.

Ett annat lysande exempel på samma tema är Bordeaux, efter att ha druckit ett antal Nya världen viner som bara verkar bestå av mjuk frukt och hög alkohol blir jag glad när man upptäcker att det finns ett alternativ. Goda klassiska Bordeauxviner som inte bara är fruktmonster, utan mer eleganta med taniner, syra och kanske till och med lite omogen frukt. Inte så perfekta kanske men med mer personlighet.
Men då kommer vi tillbaka till priset. Bordeaux har blivit löjligt dyrt, 2005 års viner ska vi inte ens tala om, men även för inte så kända cruklassade slott får man vara beredd att betala, även för mindre lyckade årgångar.

Det är väl bara att hoppas att priserna sjunker drastiskt i och med 2006 börjar säljas en primeur, men jag tror det när jag ser det. Med lite tur kommer Parker helt felaktigt såga årgången och därmed sänka priset. För det ju så det funkar, ju högre Parkerpoäng på ofärdiga viner desto mer tar slotten betalt.
De höga priserna blir desto konstigare när flera slott fortfarande inte sålt slut på tex sina 99:or. Men jag tänker bita ihop och försöka plocka ut guldkornen utan att ruinera mig, för Bordeauxviner tänker jag inte ge upp.

Bistro Svea

Det blev en tur in till Malmö för lunch med en kompis. Regnet inbjöd inte direkt till att gå runt för att se vad som fanns, utan vi gick direkt bort till Bistro Svea. Stället var helt fullt så när som på 2 platser, ibland har man tur. Dagens var en nötköttgryta med palsternacka som säkert var god men tyvärr hade den tagit slut när vi skulle äta, då var klockan 1230 ungefär. Senare hörde vi att dom hade haft 90 lunchgäster på ungefär 40 min. Aja, det blev en getostrisotto med pumpa och purjolök istället och god tjeckisk öl till, det är ju trots allt onsdag. Risotton var bra, krämig och fin med lagom mycket getost i. Tyvärr var det alldeles för snålt med grönsaker. Två ynkliga bitar pumpa och purjo. Man får väl se detta som ett olycksfall i arbetet, min kollega har varit där en kväll och var mycket nöjd. Menyn är fylld av svenska restaurangklassiker och många god öl att välja på. Får gå dit en kväll och återkomma med rapport.

Sauvage

Dags för en skumpa. För någon vecka sedan öppnade jag en flaska Piper Heidsieck Rosé Sauvage med familjen:

Första intrycket man får är nästan en chock och det gäller färgen. Den är så djupt rosa att den går åt ceris eller lila nästan. Vacker hur som helst med en fin ström av små bubblor.

Första doftintrycket är röda bär. Körsbär framförallt och kanske lite lingon, mineral kommer också fram efter stund. Men det är ingen stor intensiv doft, snarare elegant och fräsch.

Jag tar ett litet smakprov och ber därefter genast om ett glas vatten. Nej riktigt så var det kanske inte men detta är ett väldigt torrt vin. Det är också vad jag gillar med Champagne, men här tycker jag näsan att det gått lite för långt. Bara en liten gnutta högre dosage hade hjälpt. När chocken har lagt sig känner man tydligt smaken av körsbär, precis som i doften också mineral. Rätt så lång eftersmak.

Jag har generellt lite svårt för roséchampagne. De känns oftast lite ofärdiga på något sätt. Som om de stilla vita och röda vinerna inte har gift sig, det här var tyvärr inget undantag. Det är ett helt okej, eller till och med bra vin. Välgjort på alla sätt men inte min grej. Jag får helt enkelt fortsätta leta efter den perfekta rosén eller kanske snarare drömma tillbaka till en magnum Veuve Clicquot Rosé 1975 som var helt fantastisk.

Perfektion

När ska man dricka sina riktigt speciella viner? De flesta av oss däribland jag själv tycker väl att speciella viner hör ihop med speciella tillfällen eller personer. Men det behöver kanske inte vara så. Jag kom att tänka på det här efter att sett filmen Sideways. Huvudpersonen Miles berättar i en scen för sitt kärleksintresse, att han har en flaska Cheval Blanc 1961. Men han vet inte när den ska drickas utan han sparar den till just ett särskilt tillfälle med rätt person. Kvinnan menar då att om man har det här vinet och bestämmer sig för att öppna det, så blir det ett speciellt tillfälle. Jag ska inte avsölja vad han väljer att göra men jag gillar resonemanget. Som ju inte bara gäller viner utan med föras över till andra saker i livet.

Jag gillar tanken på att perfekta stunder inte uppkommer utan skapas. Jag har inte och har inte haft någon Cheval Blanc, däremot har jag unnat mig själv och vänner goda viner utan att ha en egentlig tanke bakom det. Det har bara kännts rätt att öppna en flaska Sauternes, lagrad Alsaceriesling eller Champagne bara för njutningens skull och låta vinet i sig vara anledningen.

Mörka regniga höstdagar då man inte haft ork att göra något vettigt utan bara bestämt sig för att strunta i alla måsten och krypa upp i soffan med ett glas Champagne. Helt på egen hand utan några måsten. Kanske är det vid sådana tillfällen viner gör sig allra bäst, där njutningen snarare än analyserandet kommer i första hand?

Cellartracker

Ja det nämnde jag ju i förra inlägg men det är kanske länge att säga något mer. Jag vet inte vad man ska kalla det, vinkällare online kanske även om användningsområdet är större.
Du skapar en egen sida/källare och där samlar du ihop dina viner, men även provningsanteckningar. Allt samlat snyggt och prydligt och du kan dessutom ta fram rapporter som visar hur mycket av olika typer du har(vitt, rött, starkvin etc), vilka länder vinerna kommer ifrån osv. Detsamma gäller dina provninganteckningar.
Vill man går det dessutom att dela med sig till övriga användare och därmed får man tillgång till ett stort nätverk av provningsanteckningar. Tjänsten är gratis men man får gärna donera pengar till siten. Så det är bara att sätta igång: Cellartracker

Vinkällare

Det är först nyligen jag på allvar har börjat samla på mig viner. Tanken har funnits ett tag men jag har varken haft plats eller medel till det tidigare. Nu är ju frågan vad man ska köpa eller snarare vad man måste välja bort. I nuläget har min källare en kraftig slagsida, tack vare Cellartracker vet jag att det i nuläget finns 71% vita och mousserande viner(varav den största delen Champagne). Lite Bordeaux och Bourgogne utgör de röda vinerna. Förmodligen kommer det bli ytterliggare några inköp av vita viner, främst tack vare Atomwines utmärkta sortiment.

Ska man en "balanserad" källare med stor bred, eller istället sikta in sig på favoriter? Själv har jag inget bra svar på detta, men i slutändan måste man ju köpa viner man själv tycker om, oavsett vad man redan har. Att köpa Chardonnay från Kalifornien bar för sakens skull känns ju lite dumt.
I nuläget har jag inte heller några enklare viner, snittpriset ligger på lite drygt 300kr. Det har helt enkelt blivit så att jag har börjat köpa viner som behöver lagring innan de dricks och då kostar det lite. Hur mycket vardagsvin behöver man egentligen ha hemma? Visst någon enstaka flaska är väl inte så dumt, men annars ser jag inte poängen att ligga ute med pengar för vin i prisklassen 60-100kr. Det kan man väl lika gärna köpa vid behov och låta måltiden och omständigheterna styra istället för tvärtom?
Många frågor och få svar...

Parkerpoäng

Jag blir inte klok på dessa poäng Robert Parker delar ut, ännu mindre på de vinköpare som läser poängen som en bibel och bara måste köpa allt som får över 95p, men inte skulle röra ett vin som bara fått 85p.
Men om vi börjar med skalan så är det en sak som stör mig, eller egentligen två, men de hänger ihop. Parkers poängsystem är en 100p skala, fast egentligen är det bara 50p eftersom det är där skalan börjar på just 50. Då kunde man ju tycka att viner som är något slags medel eller godkända skulle börja på just 50p och allt under det skulle vara odrickbart och därmed inte redovisas. Så är inte fallet, istället benämns viner som får mellan 50-70p som "avoid". Han delar alltså ut poäng i dåligt, det är vinet ska inte dricka för det har bara fått 62p, men det här vinet som ni inte heller bör dricka har 55 så köp inte det. Det känns inte särskilt logiskt eller hur?

Nu misstror jag inte RPs förmåga att betygsätta viner , han har säkert en mycket klar bild över vad som kvalificerar ett vin för 80 eller 83 poäng. Frågan är väl snarare om det är någon hjälp för konsumenten? Själv skulle jag nog ha svårt att avgöra hurvida ett vin skulle belönas med poäng som i föregående exempel och någon större skillnad i kvalite skulle jag nog inte heller upptäcka. Därför använder jag mig inte heller av någon skala utan försöker istället skriva "laddade" provningsanteckningar som möjligt, ger jag ett omdöme handlar det om jag skulle köpa vinet igen.

2005

Då har jag fått hem lite viner från Atomwine. En dansk vinhandlare med ett utmärkt sortiment på främst tyska viner. Det passar ju bra nu när årgång 2005 börjar säljas. Särskilt viner av Auslesekvalitet eller högre verkar ha blivit mycket bra, finns mer att läsa om årgången på deras hemsida.
Så jag gjorde ett första litet inköp av Riesling Auslese *** Ürziger Würzgarten. För er som tycker att tyska vinetiketter är knepiga fungerar de så här: Druva Mognadsgrad-Ortnamn Vingård. De tre stjärnorna visar att det är en hög kvalite av auslese. Nu är bara frågan hur länge jag hålla mig innan jag måste öppna en flaska. Det bästa vore väl att vänta en 10 år eller så.

Egentligen hade jag bara tänkt köpa 05, men så såg jag att de hade ett erbjudande på en 5 stjärnig Auslese från 1971, dessutom direkt från producenten. Det är inte så mycket man kan göra i sådana lägen. Bara att köpa, gäller att dricka den till något gott, kanske lite anklever eller ost.

Från arkivet

Om jag bara fick dricka en sorts Chamapagne resten av livet skulle det nog få bli Krug. Inte för att jag har druckit så mycket av den, utan snarare för att de få gånger jag fått chansen har den satt standarden för hur Champagne ska smaka.
Krug hittar man i Reims, där har de funnits sedan 1843. Man tillverkar ungefär 500.000 flaskor om året, vinet får jäsa på gamla ekfat något som inte vanligt i Champagne och inga viner degorgeras utan att ha fått minst 6 års lagring på flaska. Man gör fyra olika sorter:
-Grand Cuvée, som är firmans "standardchampagne", ungefär 50 olika stilla viner ingår i blandningen.
-Rosé NV
-Årgångschampagne, som brukar säljas först efter 10 år, just nu är det årgång -95 som säljs.
-Clos du Mesnil, en årgångs Blanc de Blanc Champagne från en vingård i byn Le Mesnil Sur Oger

Mina erfarenheter med Krug sträcker sig till Grande Cuvée och deras -88.
Vi kan väl börja med 88:an, det var trots allt den första jag provade:
En fin och utvecklad gyllene färg med små fina bubblor. Första intrycket av doften är nästan en liten besvikelse, men bara till en början efter en stund i glaset börjar den visa sig. Tydliga toner av honug, mandel, nougat och fat. Från de sista dropparna kan man ana en blommig doft av rosor.
Smaken går i samma tecken, fyllig, fet lång eftersmak med en fräsch syra som balans. Både smak och doft är relativt utvecklade men det finns mycket mer att hämta. Fantastisk att dricka nu eller om 20 år.

Grande Cuvée
Stor mogen doft av svamp, nötter och mineral, lite för kall när den serverades men den öppnar sig med lite luft och värme. Även här hittar jag blommiga toner i doften.
Smaken är mogen och fyllig, lång eftersmak som hänger med länge och perfekt balanserad syra. Mkt komplex smak och doft, borde bli ännu bättre med lagring. Skillanden mot 88:an är ändå tydlig, det märks att detta är lillebror. I årgångsvinet finns mycket mer av allt.

Priset då? Tja hurvida det är prisvärt eller inte tänker jag inte svara på. Visst kostar dessa viner en hel del pengar(GC, 1000:-, Vintage ca 1500:-) men samtidigt får man mycket vin för pengarna. Krug får ju ändå räknas till en av de bästa producenterna i Champagne, så vid en jämförelese vad det kostar att köpa Haut-Brion, Margaux eller Henri Jayer av motsvarande ålder blir priset ändå jämförelsevis lågt.

Skämmes ta mig fan

För några dagar sedan tänkte jag vara lite duktig och begav mig därav till ortens största butik för ett större veckoinköp mat. Jag hade väl ingen större idé om vad som skulle köpas uan det fick gå lite känsla. Tanken var att gå till köttdisken och utifrån vad jag hittade där plocka på mig grönsaker och annat som kunde behövas. Det här var här jag fick problem, det finns ju inget vettigt kött att köpa! 30% är olika sorters färs, 50% är fläskkött(främst olika förpackningstorlekar av karré) 15% nötkött och slutligen 5% lamm, kalv och...tja det var väl allt. Visst nu är det ingen storstad jag bor i men det är ändå en i övrigt välsorterad butik. Men ungefär här tappade jag lusten att laga mat, framförallt saknaden av grytkött störde jag mig på. Särskilt vad gäller nötköttet, var finns lägg och bringa tex.

Tänk vad gott att göra en gryta på högrev som man skär i stora bitar och steker i gryta med vitlök, timjan, rotfrukter, rött vin, kanske lite katrinplommon. En slev god buljon och sedan in i ugen några timmar så köttet blir så mört att det nästan faller i sär. Till det potatis som man bara stöter ihop med lite olivolja, persilja och chalottenlök och brysselkål som bryns på med fläsk och vinäger.

Ok, det här blev ett sidospår, men jag är så trött på utbudet som man möts av. Men framförallt av tanken på att det förmodligen inte skulle att utöka sortimentet. Jag tror inte det finns en marknad för det. Svensken i allmänhet har för dåliga kunskaper och är inte beredd att betala för kvalite.

Så vad kom jag hem med? Blandfärs, det blev en laddning köttfärsås, inte så dumt det heller bara den får koka i ett par timmar.

Start

Kan det egentligen finnas för bloggar? Ja nästan helt säkert men förhoppningsvis är taket inte nått än. Här kommer jag skriva om mat och vin första hand. Dels rena provningsanteckningar men också lite allmänt om vin och vinvärlden. Kanske lite musik också.
Jag heter Daniel är 26 år och arbetar som kock, det har jag gjort de senaste 6-7 åren.Vin har varit ett stort intresse nästan lika länge. Utan tvekan håller jag Champagne som ett favoritvin även om Bordeaux lockar allt mer, det största hindret där är helt klart prislappen.

Jaja över till vindrickandet, inspirerad av de senaste rönen angående vinets positiva egenskaper öppnade jag en flaska för någon dag sedan. Tanken är att dricka ett glas om dagen, dels för att förbättra hälsan men också för att följa vinets utveckling.

Det blev en Campolieti Ripasso från Luigi Righetti


En blåröd men inte så djup färg. Första dagen var både doft och smak en liten besvikelse. Om man börjar med doften så var den rätt så liten. Alltså inget som stod ut på något sätt. Men man kunde urskilja lite vanilj och torkade frukter.
Smaken följde ungefär samma tema och var inte alltför eldig och med lite syra.
Dag 2 hade det hänt saker, både doft och smak var betydligt mer utecklade och man kunde tydligt känna av russin, katrinplommon och en nästan överdriven smak av choklad. Ett betydligt roligare vin med andra ord. Med tanke på den positiva utveckligen borde det gå att spara några år, oavsett vad SB säger.

Ett helt okej vin men inget jag skulle köpa igen.