Sauvage

Dags för en skumpa. För någon vecka sedan öppnade jag en flaska Piper Heidsieck Rosé Sauvage med familjen:

Första intrycket man får är nästan en chock och det gäller färgen. Den är så djupt rosa att den går åt ceris eller lila nästan. Vacker hur som helst med en fin ström av små bubblor.

Första doftintrycket är röda bär. Körsbär framförallt och kanske lite lingon, mineral kommer också fram efter stund. Men det är ingen stor intensiv doft, snarare elegant och fräsch.

Jag tar ett litet smakprov och ber därefter genast om ett glas vatten. Nej riktigt så var det kanske inte men detta är ett väldigt torrt vin. Det är också vad jag gillar med Champagne, men här tycker jag näsan att det gått lite för långt. Bara en liten gnutta högre dosage hade hjälpt. När chocken har lagt sig känner man tydligt smaken av körsbär, precis som i doften också mineral. Rätt så lång eftersmak.

Jag har generellt lite svårt för roséchampagne. De känns oftast lite ofärdiga på något sätt. Som om de stilla vita och röda vinerna inte har gift sig, det här var tyvärr inget undantag. Det är ett helt okej, eller till och med bra vin. Välgjort på alla sätt men inte min grej. Jag får helt enkelt fortsätta leta efter den perfekta rosén eller kanske snarare drömma tillbaka till en magnum Veuve Clicquot Rosé 1975 som var helt fantastisk.