Mat, Mat, Mat

Då var man tillbaka från Italien, för att få ner mina intryck på ett någorlunda strukturerat sätt tänkte jag dela upp resan i en vin del och en post om mat(med lite vin).
Rent generellt tycker jag att maten höll hög klass, dessutom var den billigare maten kanske den bästa. Det var den som var prissatt i mellanskiktet som var tråkigast. Alltså restauranger som hade ambitioner men inte kunde leva upp till dem.

Som tex Acua Al Due i Florens, servicen var bra, maten bara okej. En enkel tomatpasta till förrätt som smakade alldeles för mycket "burk". Nästan så jag undrar om det delvis var halvfabrikat, till varmrätt en bra stekt ryggbiff med svamp. Inte tillkrånglat och bra, ostarna var det heller inget fel på. Till maten drack vi Queberciella Chianti Classico som ar en trevlig bekantskap, kanske saknade den lite typisk syra men annars fanns det mesta på plats.

Det blev faktiskt lite pizza också, sista kvällen när man trött på mat, okej inte helt trött. Men något enkelt lockade mest, inte så mycket att säga om pizzan. Däremot var jag positivt överraskad av vinet till. Brolio Chianti Classico 2005. Den kändes som ett perfekt exempel på bra prisvärd Chianti.

Men det enkla kan vara bäst, Trattoria Pappei var ett lysande exempel på det. Till förrätt en Ribollita. En soppa på bönor, tomat och kål som är helt mättad med vitt bröd, bara lite olivolja på toppen så är det fulländad rätt. Sen till varmrätt en helt fantastisk kanin. Tre rätt så stora bitar som låg ensamma på tallriken i sitt eget fett som blev sås. Tillsammans med rosmarin, oliver och pinjenötter, det mest facinerande var hur dom hade lyckats få kanin som mör och smakrik.

Första kvällen i Venedig kändes det helt rätt att skämma bort sig lite. Efter en lång resa från flygplatsen och en lång promenad mot hotellet släpandes på väskor kändes det helt rätt. Som en av ren slump hittade vi till en restaurang som hette Il Ridotto. Vi satte oss ned och när kyparen erbjöd oss en 6 rätters kunde vi inte tacka nej. Till hela menyn drack vi en Pinot Nero från Trentino, producentens namn kommer jag inte ihåg. Menyn:
Bröd och tomatpudding-Köttgnocchi med fänkål och selleri-Risotto med senapsfrö-Varma bönor med nervetti-Bläckfisk med ragu på grön paprika-Glass med kakor
Höjdpunkterna var första rätten, bläckfisken och salladen på nervetti. Jag har inte fått riktigt grepp om vad det är. Någon typ av nerver eller senor som håller ihop kött och ben. Smaken var i alla fall lätt syrlig och krämig, svår att förklara var den också.

Det får väl vara en första matpost. Mer om vinet kommer senare.

Påsköl och Italien

Jag passade på att prova två att av påskölen som släpptes nu i veckan, Oppigårds Easter Ale och Pumpviken Påsköl. Oppigård tyckte jag mycket om, fyllig och lite söt knäckig, Pumpviken var sådär. Den var mycket mörk nästan som en stout men smaken var inte alls så fyllig utan i mitt tycke lite ihålig. Mina knappa anteckningar avslöjar kanske att jag tycker det är svårt att prova öl, jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig.

I morgon bär det av alltså mot Italien, på torsdag eller fredag är jag tillbaka med rapporter från bland annat Felsina och Capanelle.

Nyheter i April

Snart dags för nyhetsläpp på Systemet, där gången är det en av årets 2 "ordinarie" släpp. Alltså viner som ska finnas i ett år. Det brukar betyda att det är rätt så tråkiga viner. Men några kul saker finns det, skönt också att slippa köphysterin, det finns ju gott om tid att handla.

Gosset Grand Rosé är bra, är inte så förtjust i rosé annars men den här är trevlig.
Chateau Belgrave -04, har inte provat, men den har fått rätt så hyfsade omdömen i samband med primörprovningar.
Château Bouscassé för 99:- känns som ett bra alternativ som ett billigt lagringsvin.

Hela listan finns här.

Jag missade tyvärr chatten med Anitra Steen idag, men det var kanske tur, för jag blev lite förbannad när jag läste det här(frågan i fetstil):

Varför måste vinproducenter ta fram design för flaskor och tetra innan systembolaget beslutat om de vill köpa in vinprodukten ifråga.. Detta känns som ett oerhört resursslöseri, varför kan inte systembolaget ta beslutet endast genom att provsmaka vinet? Jag trodde att vin kvaliten var det väsentliga i sammanhanget? Detta borde ses över och ändras snarast.

Svar: Vilka viner vi köper in baseras på en så kallad blindprovning, där provarna varken vet vilket vin eller vilken producent det är. Det mest prisvärda vinet vinner.

Okej, det var ju ett fint svar. MEN varför anger då SB i sina offerter hur etiketten ska se ut? Det kan stå till exempel "traditionell stil" eller "ursprungsområdet ska tydligt framgå". Eller har dom synpunkter på förslutningen, syntet, naturkork, skruvkapsyl.
Så visst, vinet testas blint, men ni ska inte tro att det inte ställs krav på designen.

Intryck

Hemma från Götet igen, utbildningen som var själva skälet till resan ska jag inte gå in på. Varför, tja inte nog med att det var tråkigt, det var dessutom i många fall ett rent hån mot mitt yrke. Så då går jag tillbaka till det roliga, mat och vin.

Det blev ett snabbt besök på Avenyn 1, jag käkade inget utan tog bara en öl, tanken var egentligen att dricka lite gott från vinoteket men det var abonnerat. Därför kunde jag bara som hastigast titta in och såg att det bland annat fanns Peter Lehman Mentor och Pichon Baron att välja på. I övrigt var det först och främst en rikigt schysst och påkostad lokal, det blir helt klart ett nytt besök.

Sen vidare till Björns Bar, vi kan väl kalla det "bakficka" till Kock o Vin. Där blev det först lite löjrom som var god, inte så mycket mer att säga, löjrom är ju löjrom liksom. Till varmrätt en god gryta på ankconfit, limabönor, vita bönor och puylinser, dessutom lite rotfrukter. Det var en rikig höjdare och prisvärt för 145 kr. Till detta drack jag först ett glas Taittinger, som var bättre än jag kom ihåg, fräsch, relativt mjuk med bra brödighet. Till varmrätten Chateau Puy-Blanquet 1999, mycket trevlig utvecklad doft, typisk bordeaux, medelfyllig smak med rätt så mycket tannin.

Göteborg

I morgon bär det av det till Göteborg, men bara till måndag sen är jag hemma igen. Förutom lite utbildning tänkte jag passa på att kolla in Björns Bar och Avenyn1. Mer info kommer på måndag eller tisdag.

Riesling

Jag gillar Riesling, nej jag älskar verkligen bra viner på Riesling. Det är också därför nästan 30% av mina viner är just Riesling, men jag försöker bättra mig, jag lovar. I alla fall bestämde jag mig för att tunna ut beståndet och öppnade två flaskor, vi börjar väl med den minst imponerande:

Veldenzer Kirchberg Riesling Auslese 2005
Den här köpte jag för någon månad sedan på ren impuls och för att priset var nedsatt med 30kr. Hur var den då? Färgen var betydligt mer utvecklad än jag hade trott, men de hänger väl också ihop med mognaden på druvorna. Doften kändes söt och påminde lite om riktigt söta muscatdruvor, vit choklad och jordgubbar hittade jag också. Vad det var ont om var istället mineral och citrus. Även om doften var tilltalande så var den ändå rätt så enkel.

I munnen var sötman det mest framträdande, sedan återkom dofterna också i smaken. Fortfarande med endast spår av mineral och någon syra fanns inte alls. Första intrycket var lite av en besvikelse, den saknade helt enkelt lite elegans och dominerades av den söta frukten. Bara lite syra hade gjort en stor skillnad, trots detta kom jag flera gånger på mig själv med hur svårt det var att sätta ned glaset. Mycket lättdrucket men för priset(106kr/0,5 L) är jag ändå inte helt nöjd. Lär knappast försämras med lagring men jag ser inte poängen, inget jag kommer köpa mer av.

Det kommer jag däremot göra av nästa vin:
1998 Jos. Christoffel Jr. (Christoffel-Prüm) Ürziger Würzgarten Riesling Kabinett
En riktig höjdare som jag köpte av Atomwine för ha något dricka under tiden jag väntar in 2005 år viner.
En fin gyllene färg, men det första intrycket var ändå doften. Jag behövde bara öppna flaskan för att känna dessa fantastiska aromer. I glaset ännu tydligare förstås, det finns inte mycket som slår doften av en mogen riesling. Mineral så koncentrerat att man tänker på disel, gummi och stenkross. Fet, oljig och faktiskt lite knuten trots åldern. Senare öppnar den sig lite mer och avslöjar blommor och citrusdofter.

Smaken var minst lika bra som doften, kanske till och med bättre med mineral och söta citrusfrukter, även här söta druvor. En del sötma men också en fräsch syra som liksom återställer balansen. Dessutom en lång eftersmak, visst finns det en och annan skönhetsfläck men det bryr jag mig inte om. Särskilt med tanke på priset, ca 100 Sek, frakt inkluderat. Det här ska jag köpa mer av, mycket mer. Håller utan problem några år till.

Förlåt

Jag ber om ursäkt för det långa uppehållet och bristen på förklaringar, mycket jobb och mycket privat har effektivt tagit död på bloggandet. Återkommer i morgon med några provningsanteckningar.