Mat, Mat, Mat

Då var man tillbaka från Italien, för att få ner mina intryck på ett någorlunda strukturerat sätt tänkte jag dela upp resan i en vin del och en post om mat(med lite vin).
Rent generellt tycker jag att maten höll hög klass, dessutom var den billigare maten kanske den bästa. Det var den som var prissatt i mellanskiktet som var tråkigast. Alltså restauranger som hade ambitioner men inte kunde leva upp till dem.

Som tex Acua Al Due i Florens, servicen var bra, maten bara okej. En enkel tomatpasta till förrätt som smakade alldeles för mycket "burk". Nästan så jag undrar om det delvis var halvfabrikat, till varmrätt en bra stekt ryggbiff med svamp. Inte tillkrånglat och bra, ostarna var det heller inget fel på. Till maten drack vi Queberciella Chianti Classico som ar en trevlig bekantskap, kanske saknade den lite typisk syra men annars fanns det mesta på plats.

Det blev faktiskt lite pizza också, sista kvällen när man trött på mat, okej inte helt trött. Men något enkelt lockade mest, inte så mycket att säga om pizzan. Däremot var jag positivt överraskad av vinet till. Brolio Chianti Classico 2005. Den kändes som ett perfekt exempel på bra prisvärd Chianti.

Men det enkla kan vara bäst, Trattoria Pappei var ett lysande exempel på det. Till förrätt en Ribollita. En soppa på bönor, tomat och kål som är helt mättad med vitt bröd, bara lite olivolja på toppen så är det fulländad rätt. Sen till varmrätt en helt fantastisk kanin. Tre rätt så stora bitar som låg ensamma på tallriken i sitt eget fett som blev sås. Tillsammans med rosmarin, oliver och pinjenötter, det mest facinerande var hur dom hade lyckats få kanin som mör och smakrik.

Första kvällen i Venedig kändes det helt rätt att skämma bort sig lite. Efter en lång resa från flygplatsen och en lång promenad mot hotellet släpandes på väskor kändes det helt rätt. Som en av ren slump hittade vi till en restaurang som hette Il Ridotto. Vi satte oss ned och när kyparen erbjöd oss en 6 rätters kunde vi inte tacka nej. Till hela menyn drack vi en Pinot Nero från Trentino, producentens namn kommer jag inte ihåg. Menyn:
Bröd och tomatpudding-Köttgnocchi med fänkål och selleri-Risotto med senapsfrö-Varma bönor med nervetti-Bläckfisk med ragu på grön paprika-Glass med kakor
Höjdpunkterna var första rätten, bläckfisken och salladen på nervetti. Jag har inte fått riktigt grepp om vad det är. Någon typ av nerver eller senor som håller ihop kött och ben. Smaken var i alla fall lätt syrlig och krämig, svår att förklara var den också.

Det får väl vara en första matpost. Mer om vinet kommer senare.