Gammal Skumpa
Gammal i en positiv bemärkelse, för det finns inte mycket som är lika gott som en mogen gammal champagne.
Nu gillar jag alla (nästan) typer av champagen, det finns saker att gilla i alla stadier. Den unga champagnens höga syra och citrusfriskhet, i "medelålders" fasen när den börjar få mognadstoner av svamp, choklad och lite sötma och slutligen den helt mogna champagnen. Djupt bärnstens/orangefärgad, knäckig med utvecklade aromer men med syran i behåll.
Nu har jag inte så stor erfarenhet av gammal champagne men jag kan helt säkert säga när den i min smak gått över gränsen. Lite svårt att förklara kanske, men för mig är det viktigt att det här knäckiga och söta inte tar överhanden.
Dom 60-tals skumpor jag hittils provat har alla varit perfekta exempel på mogen, gammal champagne i min smak. Vilka är det då: Veuve Clicquot -62 och -64 samt Moët -66.
62:an tar ändå priset. Till att börja med, färgen. Djupt orange nästan rosa, faktum är att en spontan gissning hade varit just en rosé.
En fin ström av bubblor i glaset och en frisk nästan koladoft med brynt smör(japp det är positivt). Dofterna gick igen i smaken, där fanns också den perfekta balansen mellan mognad och friskhet. Fortfarande med fin syra och fina bubblor.
En perfekt flaska och därför har jag inte vågat köpa den igen, jag skulle nog inte klara besvikelsen....
Nu gillar jag alla (nästan) typer av champagen, det finns saker att gilla i alla stadier. Den unga champagnens höga syra och citrusfriskhet, i "medelålders" fasen när den börjar få mognadstoner av svamp, choklad och lite sötma och slutligen den helt mogna champagnen. Djupt bärnstens/orangefärgad, knäckig med utvecklade aromer men med syran i behåll.
Nu har jag inte så stor erfarenhet av gammal champagne men jag kan helt säkert säga när den i min smak gått över gränsen. Lite svårt att förklara kanske, men för mig är det viktigt att det här knäckiga och söta inte tar överhanden.
Dom 60-tals skumpor jag hittils provat har alla varit perfekta exempel på mogen, gammal champagne i min smak. Vilka är det då: Veuve Clicquot -62 och -64 samt Moët -66.
62:an tar ändå priset. Till att börja med, färgen. Djupt orange nästan rosa, faktum är att en spontan gissning hade varit just en rosé.
En fin ström av bubblor i glaset och en frisk nästan koladoft med brynt smör(japp det är positivt). Dofterna gick igen i smaken, där fanns också den perfekta balansen mellan mognad och friskhet. Fortfarande med fin syra och fina bubblor.
En perfekt flaska och därför har jag inte vågat köpa den igen, jag skulle nog inte klara besvikelsen....
0 Comments:
Post a Comment
<< Home