Nespresso

Jag tänkte ta ett snabbt avbrott från Italienresan för att berätta om mitt senaste inköp. Efter att ha tänkt länge slog jag till på Nespressomaskin. Det är alltså en espressomaskin som man "laddar" med kapslar med kaffe, trycker på espresso eller Luongo och får en mycket bra kaffe.
Jag blev mycket positivt överraskad av den höga kvalitén på kaffet, alla aromer och smaker som kommer fram. Särskilt med tanke på att maskinerna inte kostar så mycket. 2000 kr gav jag för min, kapslarna med kaffet kostar ungefär 3kr st och håller några månader. Dessutom finns det kaffe i många olika rostningar med olika smaker och styrkor.

Nu låter detta som en betald annons, så jag kan väl passa på att säga att jag inte tar emot pengar från något företag jag berättar om. Det verkar ju annars vara lite trendigt att göra.

Capannelle

Capannelle ligger i närheten av byn Gaiole i Chianti Classico, efter en trevlig lunch på Le Contrade i närheten åkte vi upp för den långa backen till vingården.
Capannelle är en av de mindre producenterna, man gör inte fler 80000 flaskor årligen. Oftast brukar jag inte skriva om eller tänka så mycket på själva "vineriet", men här var det svårt att låta bli. Jag har nog aldrig varit i en sådan ren miljö när jag besökt en vingård. Inte tillsymelse till smuts, mögel, damm eller vinfläckar. Särskilt imponerande med tanke på att flaskorna lagras i en 2-3 år innan de säljs, men även där var det fläckfritt. Vi provade tre viner:

Capannelle Chianti Classico 2001, kommer jag ihåg rätt var det 90% Sangiovese och resternade Colorino och Canaiolo.
Medelstor doft med röda bär och lite jordighet, i munnen medelfyllig med körsbär och örter, inte så hög syra och en del tanin. Utvecklades bra i glaset.

Solare 2000 "Supertuscan" 80% Sangiovese, 20% malvasia
Komplex doft med vanilj och lite ek till en början, sedan kommer det också tobak, mycket trevlig. Mjuk, rund och medelfyllig, bra balanserad forfarande för ung. Behöver några år till i flaskan eller dekanteras till dess. Chiantin känns plötsligt mycket enkel i jämförelse. Men ändå inget jag vin jag skulle köpa, priset känns inte helt motiverat.

Vino da tavola 1999 100% Sangiovese
Från halvflaska, både doften och färgen börjar att få fina mognadstoner. Mörkt röd frukt, timjan och tobak finns i både doft och smak. Taninerna gör sig fortfarande väl påminda. Mycket bra, kanske bäst av alla tre.

Undrar ni liksom jag varför inte vinet med 100% Sangiovese heter Chianti? Man tyckte tydligen att det räckte med en Chianti bland produkterna, varför det inte blev Vino da tavolan har jag inget bra svar på.

Mat, Mat, Mat

Då var man tillbaka från Italien, för att få ner mina intryck på ett någorlunda strukturerat sätt tänkte jag dela upp resan i en vin del och en post om mat(med lite vin).
Rent generellt tycker jag att maten höll hög klass, dessutom var den billigare maten kanske den bästa. Det var den som var prissatt i mellanskiktet som var tråkigast. Alltså restauranger som hade ambitioner men inte kunde leva upp till dem.

Som tex Acua Al Due i Florens, servicen var bra, maten bara okej. En enkel tomatpasta till förrätt som smakade alldeles för mycket "burk". Nästan så jag undrar om det delvis var halvfabrikat, till varmrätt en bra stekt ryggbiff med svamp. Inte tillkrånglat och bra, ostarna var det heller inget fel på. Till maten drack vi Queberciella Chianti Classico som ar en trevlig bekantskap, kanske saknade den lite typisk syra men annars fanns det mesta på plats.

Det blev faktiskt lite pizza också, sista kvällen när man trött på mat, okej inte helt trött. Men något enkelt lockade mest, inte så mycket att säga om pizzan. Däremot var jag positivt överraskad av vinet till. Brolio Chianti Classico 2005. Den kändes som ett perfekt exempel på bra prisvärd Chianti.

Men det enkla kan vara bäst, Trattoria Pappei var ett lysande exempel på det. Till förrätt en Ribollita. En soppa på bönor, tomat och kål som är helt mättad med vitt bröd, bara lite olivolja på toppen så är det fulländad rätt. Sen till varmrätt en helt fantastisk kanin. Tre rätt så stora bitar som låg ensamma på tallriken i sitt eget fett som blev sås. Tillsammans med rosmarin, oliver och pinjenötter, det mest facinerande var hur dom hade lyckats få kanin som mör och smakrik.

Första kvällen i Venedig kändes det helt rätt att skämma bort sig lite. Efter en lång resa från flygplatsen och en lång promenad mot hotellet släpandes på väskor kändes det helt rätt. Som en av ren slump hittade vi till en restaurang som hette Il Ridotto. Vi satte oss ned och när kyparen erbjöd oss en 6 rätters kunde vi inte tacka nej. Till hela menyn drack vi en Pinot Nero från Trentino, producentens namn kommer jag inte ihåg. Menyn:
Bröd och tomatpudding-Köttgnocchi med fänkål och selleri-Risotto med senapsfrö-Varma bönor med nervetti-Bläckfisk med ragu på grön paprika-Glass med kakor
Höjdpunkterna var första rätten, bläckfisken och salladen på nervetti. Jag har inte fått riktigt grepp om vad det är. Någon typ av nerver eller senor som håller ihop kött och ben. Smaken var i alla fall lätt syrlig och krämig, svår att förklara var den också.

Det får väl vara en första matpost. Mer om vinet kommer senare.

Påsköl och Italien

Jag passade på att prova två att av påskölen som släpptes nu i veckan, Oppigårds Easter Ale och Pumpviken Påsköl. Oppigård tyckte jag mycket om, fyllig och lite söt knäckig, Pumpviken var sådär. Den var mycket mörk nästan som en stout men smaken var inte alls så fyllig utan i mitt tycke lite ihålig. Mina knappa anteckningar avslöjar kanske att jag tycker det är svårt att prova öl, jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig.

I morgon bär det av alltså mot Italien, på torsdag eller fredag är jag tillbaka med rapporter från bland annat Felsina och Capanelle.

Nyheter i April

Snart dags för nyhetsläpp på Systemet, där gången är det en av årets 2 "ordinarie" släpp. Alltså viner som ska finnas i ett år. Det brukar betyda att det är rätt så tråkiga viner. Men några kul saker finns det, skönt också att slippa köphysterin, det finns ju gott om tid att handla.

Gosset Grand Rosé är bra, är inte så förtjust i rosé annars men den här är trevlig.
Chateau Belgrave -04, har inte provat, men den har fått rätt så hyfsade omdömen i samband med primörprovningar.
Château Bouscassé för 99:- känns som ett bra alternativ som ett billigt lagringsvin.

Hela listan finns här.

Jag missade tyvärr chatten med Anitra Steen idag, men det var kanske tur, för jag blev lite förbannad när jag läste det här(frågan i fetstil):

Varför måste vinproducenter ta fram design för flaskor och tetra innan systembolaget beslutat om de vill köpa in vinprodukten ifråga.. Detta känns som ett oerhört resursslöseri, varför kan inte systembolaget ta beslutet endast genom att provsmaka vinet? Jag trodde att vin kvaliten var det väsentliga i sammanhanget? Detta borde ses över och ändras snarast.

Svar: Vilka viner vi köper in baseras på en så kallad blindprovning, där provarna varken vet vilket vin eller vilken producent det är. Det mest prisvärda vinet vinner.

Okej, det var ju ett fint svar. MEN varför anger då SB i sina offerter hur etiketten ska se ut? Det kan stå till exempel "traditionell stil" eller "ursprungsområdet ska tydligt framgå". Eller har dom synpunkter på förslutningen, syntet, naturkork, skruvkapsyl.
Så visst, vinet testas blint, men ni ska inte tro att det inte ställs krav på designen.

Intryck

Hemma från Götet igen, utbildningen som var själva skälet till resan ska jag inte gå in på. Varför, tja inte nog med att det var tråkigt, det var dessutom i många fall ett rent hån mot mitt yrke. Så då går jag tillbaka till det roliga, mat och vin.

Det blev ett snabbt besök på Avenyn 1, jag käkade inget utan tog bara en öl, tanken var egentligen att dricka lite gott från vinoteket men det var abonnerat. Därför kunde jag bara som hastigast titta in och såg att det bland annat fanns Peter Lehman Mentor och Pichon Baron att välja på. I övrigt var det först och främst en rikigt schysst och påkostad lokal, det blir helt klart ett nytt besök.

Sen vidare till Björns Bar, vi kan väl kalla det "bakficka" till Kock o Vin. Där blev det först lite löjrom som var god, inte så mycket mer att säga, löjrom är ju löjrom liksom. Till varmrätt en god gryta på ankconfit, limabönor, vita bönor och puylinser, dessutom lite rotfrukter. Det var en rikig höjdare och prisvärt för 145 kr. Till detta drack jag först ett glas Taittinger, som var bättre än jag kom ihåg, fräsch, relativt mjuk med bra brödighet. Till varmrätten Chateau Puy-Blanquet 1999, mycket trevlig utvecklad doft, typisk bordeaux, medelfyllig smak med rätt så mycket tannin.

Göteborg

I morgon bär det av det till Göteborg, men bara till måndag sen är jag hemma igen. Förutom lite utbildning tänkte jag passa på att kolla in Björns Bar och Avenyn1. Mer info kommer på måndag eller tisdag.